Två killar från Gävle
Det finns ett minne som Henrik återkommer till: han är liten och får följa med sin pappa och farbror till replokalen, de lirar gitarr och han sitter med, nästan varje gång. När gubbarna tar fikapaus plockar han upp trumpinnarna och hamrar på allt han kommer åt.
Det var magiskt och det är ungefär där allt börjar.
I åttan var Henrik med och bildade det första bandet i musiksalen på Lillhagsskolan. Fyra grabbar som hittade varandra genom ett gemensamt intresse. De spelade alla möjliga covers på tillställningar i skolan och oftast var det tjejer som sjöng.
Vi själva hittade varandra ungefär samtidigt, i högstadiet, genom gemensamma vänner. Ett gäng på nästan tio killar som hittade på allt möjligt: fotboll, beachvolleyboll, poker, dart. Senare var det mest gymmet och musiken som verkligen band oss samman. På en utlandsresa när vi var nitton, tjugo delade vi rum och bestämde oss för att flytta hemifrån och dela lägenhet. Det blev många sena kvällar med lite för hög musik. Förlåt oss - gamla grannar!
Om du undrar varför vi bygger Lyrana kan vi ta en spelning som exempel.
Coverbandet Funtrip spelade på Kåren vid Högskolan i Gävle. Bra betalt, bra tid på kvällen, en publik som såg ut att ha det riktigt trevligt. Henrik hoppade så mycket på scenen att synthstället bredvid gungade så mycket att killen bakom inte kunde spela och scenen nästan rasar - mitt i en låt skriker han: SLUTA HOPPA!
Det är den glada känslan hela branschen bygger på, problemet är att så mycket står i vägen. För det är svårt att få spelningar. Det finns för många band och för få scener. Betalningen för ett lokalt band är ofta soppa-pengar, mat och dryck. Det är också svårt att hitta musiker - verkligen svårt! Man letar i Facebook-grupper efter någon som är både seriös och passar musiken man spelar. Oftast är det ren tur som avgör.
Henriks senaste band hittade han på just en sådan sida. De sökte gitarrist, han hörde av sig på Messenger, det blev ett provrep och han fick platsen. Att det fungerade smidigt den gången betyder inte att det är ett bra system.
Thomas kommer in lite från andra hållet. Han har byggt system i yrkeslivet under många år och om man jämför med tillverkningsindustrin så framstår musikbranschen som väldigt oorganiserad. Han föredrar också att stå framför scen, i publiken. Han blir nästan upprörd över hur svårt det är att bara hitta en lokal spelning att gå på. Försök leta bland Facebook-event eller på kommunens hemsida så förstår du vad vi menar.
Det är heller inte bara en app vi saknar. Det är ett nav, en plats där alla kan nå varandra.
Sedan vi fick idén för nio år sen har vi inte sett någon riktig förändring. Ingen har fyllt tomrummet till det vi vill skapa. Men vi tror inte heller att en teknisk plattform ensam löser något. Det finns redan människor och organisationer som gör ett fantastiskt jobb med att skapa förutsättningar för musiker att lyckas. Vi ser det som vår uppgift att vara närvarande, stötta och samarbeta med dem som befinner sig i och runt den svenska musikbranschen.
Ibland tänker vi på hur det hade sett ut om Lyrana funnits när vi var sexton. Antagligen hade inte allt varit annorlunda. Men tröskeln att ge sig ut och spela med andra blir lägre när man inte behöver ta första steget helt själv.
Det är den tröskeln vi vill sänka.
Nu är vi snart framme. Appen testas, bitarna faller på plats, och snart öppnar vi för de första användarna. Spelar du, bokar du eller går du på spelningar? Då bygger vi det här för dig. Häng med oss från start.
- Thomas & Henrik